"Kisse" säger tack och hej efter 22 år

Christian Samuelsson tillbaka där fotbollskarriären började: Brännbergs IP. Nu lämnar han BBK efter 22 år.

Han har varit i Bodens BK i 22 år – men ikväll sätter Christian Samuelsson, 53, punkt.

"Kisse" gör sin sista match som tränare när BBK möter IFK Luleå på Nyabvallen.

– Klar det kommer att kännas speciellt. Men också skönt.

Det var i slutet av maj som "Kisse" chockade fotbolls-Norrbotten när han avslöjade att han lämnar BBK efter vårsäsongen.

Känns det fortfarande som att du tagit rätt beslut?

– Absolut. Allt har sin tid. Visserligen hade jag ett och ett halvt år kvar på kontraktet, men jag är ändå inne på sjätte säsongen denna sejour och någon gång måste det ta slut.

– I och med att vi tappade många spelare till i år och började bygga om och det kommer man behöva fortsätta med så kändes det rätt att kliva av nu.

– Jag har varit med om det så många gånger och då är det bättre att andra tar över och ger ny energi.Tror det är bra för alla parter att jag slutar. Tycker också att jag kan lämna med gott samvete.

För avskedsintervjun träffades vi där allt började: på Brännbergs IP. Det var där han slog sin första bredsidor.

– Kul att vara tillbaka. Det väcker många fina minnen.

Anläggningen är sliten, men andas nostalgi och fotbollshistoria. Planen är nyklippt och inbjudande, men används inte längre.

Brännbergs IF var under många år ett stabilt division IV-lag, men den tiden är sedan länge över.

– Jag spelade pojkfotboll med Brännberg och även med Hedens IF. När jag gick i sjuan eller åttan fick jag börja spela med A-laget.

Senare blev "Kisse" spelande tränare, ansvarig för reservlaget och han gjorde även två säsonger (1990–91) som spelare med Heden.

Hur var du som spelare?

– Viljestark, tuff, men ingen stjärna. Jag spelade för att det var roligt.

Har du haft någon idol?

– Nja, kanske inte. Men jag har alltid gillat Manchester United så jag säger Eric Cantona och Roy Keane.

När "Kisse" insåg att United inte skulle ringa började han utbilda sig till tränare och med facit i hand framstår det som ett genidrag.

Varför blev du tränare?

– Det började med att jag fick ta över B -laget i Brännberg och sedan har det bara rullat på. Kanske har jag haft fallenhet för uppgiften. Jag började tidigt, har satsat seriöst och utbildat mig. Jag känner mig trygg i min tränarroll.

Vem har betytt mest för din tränarkarriär?

– Jag har jobbat mest med "Brolla" (Lars "Brolla" Svensson) och han är nog den som haft störst betydelse. "Brolla" är ju också en av de mest meriterade i länet.

Vad är det som har drivit dig som tränare genom åren?

– Framförallt att det varit roligt. Det är största drivkraften. Det har också gjort att jag valt att satsa fullt ut. Att vara tränare är ju närmast ett dygnet runt-jobb. Gör jag något ska det vara till 100 procent.

Kan du tänka dig att bli tränare igen?

– Det är inget som jag tänker på just nu. Men jag är inte klar med fotbollen. Så mycket kan jag säga.

"Kisse" kom till BBK 2001 och har blivit kvar frånsett två säsonger med Sävast AIF 2007–2008. Han har varit A-lagstränare, juniortränare, sportchef och akademiansvarig.

"Kisse" är på väg att avsluta sin fjärde sejour som tränare och kan luta sig tillbaka och känna stolthet. Han tog över 2020 och har i alla år noterat goda resultat:

2020: andraplats och kval till div 1, 2021: tredjeplats i div 2, 2022: serieseger i div 2, 2024: andraplats och kval till div 1.

Totalt har han fyra seriesegrar och avancemang till superettan. Ingen BBK-tränare kan visa upp motsvarande facit.

– Jag tycker tränarkarriären varit helt okej. Framförallt känns det bra med resultaten de senaste fem åren.

– Jag har haft anbud från klubbar söderut, men har varit för hemkär för att flytta. Det har aldrig varit aktuellt.

Gissar att avancemanget till superettan 2002 är höjdpunkten?

– Visst är det så. Klart det sticker ut. Det blev ett minne för livet.

BBK mötte ett favorittippat Väsby med duktiga spelare och etablerade tränare som Rickard Norling och Nebojsa Novakovic. Men BBK vann både hemma på Björknäsvallen och på Vilundavallen i Väsby.

– Jag glömmer aldrig när vi landade på Kallax på lördagskvällen. Ankomsthallen var packad med folk, det fanns de som grät och man kände sig som en rockstjärna.

– Det var också fullt med folk när vi kom till Bodensia där det bjöds på segermiddag och vi firade långt in på småtimmarna.

BBK gjorde tre säsonger i superettan och hade avgörandet i egna händer ända in i sista matchen 2005.

– Jag minns en av de första matcherna, Norrköping borta. Vi möttes av en banderoll på vilken det stod: "Åk hem skoterraggare".

– Vi förlorade, men tog en härlig revansch hemma. Vill minnas att vi vann med 5–0.

"Kisse" säger vidare:

– Kanske var vi som bäst 2003. Då hade vi en stomme från Norrbotten. Sedan gick vi bort oss lite. Det kom in många nya spelare utifrån och sista säsongen tror jag inte alla hade den rätta  känslan för klubbmärket.

I tillbakablicken vill "Kisse" också lyfta fram åren (1999–2004) när lag från engelska Premier League spelade på Björknäsvallen.

– Det var häftigt. Det kom mycket folk och vi fick uppleva internationell fotboll av bra kvalitet.

Det är 20 år sedan BBK ramlade ur superettan. Tror du vi får se ett Norrbottenslag på samma nivå igen?

– Det tror jag. Det gäller att satsa långsiktigt, bygga en bra organisation och ekonomi. Samtidigt måste man satsa från grunden och släppa fram egna produkter.

– Likaså är nödvändigt att krydda med spetsspelare utifrån och verkligen vara redo när man går upp.

Vad tror du om BBK:s framtid?

– Jag tror den är ljus. Klubben är på rätt väg, man satsar på egna produkter och många har fått erfarenhet i år. Viktigt också att man stärker både organisationen och ekonomin.

– Tror också att hösten kan bli bra. De skadade spelarna kommer tillbaka, någon ny ansluter och laget och truppen kommer att vara bättre än under våren.

Vilken är den bäste spelare du tränat?

– Jag säger Brian Dunseth, Leighton O´Brien och Peter Sedunov, som alla tre var framträdande under åren i superettan. Dave Roberts är en underskattad spelare, som betytt mycket.

– I sammanhanget måste man också nämna att vi levererade spelare till allsvenskan. Bland annat Robert Stoltz, Peter Gitzelov och Peter Sedunov.

Vad har fotbollen gett dig?

– Den har varit en stor del av mitt liv många år och mitt stora intresse. Den har format mig som människa. Fotboll är ett lagjobb och det är inspirerande att jobba mot gemensamma mål.

När "Kisse" summerar karriären lyfter han gärna fram familjen: hustru Anna, dottern Emilia och sonen Adam.

– Jag har hela tiden haft deras stöd. Annars hade det inte fungerat. Jag och Anna har varit tillsammans i över 30 år och fotbollen har varit en stor del av vårt liv.

Adam är fostrad i BBK, debuterade i A-laget 2020, men är långtidsskadad.

Sista matchen med gänget. Vad ska du göra med all tid du får över?

– Till att börja med ska jag och Anna åka till Norge med husbilen. I augusti ska jag coacha lag från amerikanska PSC i Köpenhamn under tio dagar.

– Men framförallt ska jag vara ledig. Det har jag aldrig varit en sommar tidigare.

Avslutningsvis: Var kommer smeknamnet "Kisse" ifrån?

– Jag fick det redan som liten grabb. Folk orkade inte säga Christian...

Text och foto: Leif Hammarström