Pontus säger tack och hej

Idag, torsdag, gör Pontus Johansson sin sista arbetsdag hos BBK Fotboll. På måndag börjar han jobba hos Östersunds FK.

Pontus Johansson har jobbat som klubb- och marknadschef i BBK Fotboll i ett och ett halvt år. Idag, torsdag, gör han sin sista arbetsdag.

– Det är med blandade känslor jag slutar, säger den 28-årige upplänningen.

Pontus lämnar BBK, men blir kvar i Norrland. På måndag 8 september gör han första dagen på jobbet, som klubbchef i Östersunds FK.

– Jag gillar Norrland, det känns kul att bli kvar och jag brinner för att norrländsk fotboll ska finnas med på elitnivå, säger han.

Som klubb- och marknadschef har Pontus sysslat med det mesta. Allt från att jaga sponsorer och stärka ekonomin till att utveckla organisationen och klubben.

– Det har varit en givande tid och det känns som att BBK är på väg in i en ljus framtid. Min tanke var att fortsätta stärka organisationen, men nu blir det inte så. Jag fick en möjlighet som jag inte kunde säga nej till.

Vad tar du med dig?

– Det är mycket. Jag har fått en inblick i hur en förening fungerar och det har gett mig en bra grund att stå på.

– Vidare har jag träffat många kompetenta människor och flera har jag jobbat väldigt nära. Framförallt Peter Uneby och Bengt Nilsson. Jag har lärt mig massor.

Pontus säger vidare:

– Jag hoppas BBK fortsätter jobba långsiktigt. Dels med en hållbar ekonomi, dels att man satsar på lokala spelare så långt det är möjligt.

– Likaså hoppas jag BBK kan bidra med en ödmjuk framtoning när det gäller fotbollsklimatet i Boden. Det är viktigt med ett starkt samarbete.

– Vi ska tävla mot andra orter, inte mot varandra. Jag hoppas det kan bli ett ekosystem. Tanken ska ju vara att ha lag så högt upp i seriesystemet som möjligt.

Vad tycker du talar för BBK?

– Ett starkt näringsliv, bra folk i styrelsen och att det borde finns goda förutsättningar att få fram ett starkt lag i Boden. Luleå har hockey och basket. Boden vore en bra plats för fotbollen.

Tittar man på det sportsliga har Pontus fått uppleva både toppar och dalar. Fjolåret gav en kvalplats till division I, i år har det gått tyngre och BBK får höst sikta på nytt kontrakt i tvåan.

– Vi var tvungna att tänka om eftersom flera tongivande spelare försvann, men vi hade ändå höga förväntningar på säsongen. Nu blev det inte som vi tänkt oss. Så kan det vara inom fotbollen.

– Sedan slutade både "Kisse" (Samuelsson) och Jonas (Ottosson) som tränare. Samuel Stridsman och André Bylund fick chansen och har gjort ett jättejobb. Jag hoppas de kan bygga vidare. Då kan 2026 bli riktigt bra.

Ditt bästa minne – vad är det?

– Kontakten med människorna. Jag har känt mig välkommen hos företagare, medlemmarna, styrelsen och många andra. Jag har träffat många bra människor.

Inför steget till Östersunds FK och nya utmaningar säger han:

– Det blir otroligt spännande och roligt att ha fått den här möjligheten. Det känns som en härlig utmaning. Mitt första fokus blir att lära känna organisationen och människorna som verkar i och omkring klubben.

– Samtidigt vill jag snabbt skapa mig en bild av staden i stort och börja bygga relationer. Min ambition är att ÖFK ska vara en stabil och ambitiös förening från ungdomsverksamheten hela vägen upp till seniornivå.

– Tyvärr verkar det finnas en negativ bild av ÖFK. Jag kommer att lägga mycket kraft på varumärket.

Östersunds FK har gjort sex säsonger i allsvenskan och ligger idag på tolfte plats i superettan.

Peter Uneby, ordförande i BBK Fotboll:

– Vi är glada för Pontus skull och önskar honom all framgång i sin nya utmaning. Han har gjort ett enormt avtryck inte bara i vår förening utan i hela fotbolls-Boden.

– Pontus kommer att vara saknad, men ingen är oersättlig och arbetet med att utveckla vår förening fortsätter med full kraft.

Hur går jobbet med att hitta hans efterträdare?

– Processen pågår för fullt och vi har ett antal alternativ som är intressanta. Det är glädjande att kompetenta människor vill vara med och utveckla föreningen och vi känner oss övertygade om att vi inom kort kommer att ha en bra lösning på plats.

Text och foto: Leif Hammarström